Första dagen i skolan på nästan tre månader
Ja ja, det bar iväg till skolan och föreläsningen. Kom någon minut sent men det var ingen större fara... Efter föreläsningen (som gjorde så att jag fick ont i ryggen BTW pga stolarna) gick jag och A till en kina buffé gott var det *mums* Sen var det bara att gå tillbaka till skolan för att få kursintro. Det var helt oorganiserat... grupper och hela balletten var bara en hel röra. Men tillslut ordnade det sig och jag blev glad när jag kom i samma grupp som A.
I morrn ska det vara föreläsning, men jag "skolkar" tror jag. Börjar bra på terminen... men ja ja. Ska läsa föreläsningen sen när den finns på internet.
Hade hoppats på brev från Danderyd idag, men icke... i morrn eller på onsdag borde jag få en bekräftelse på min remiss i alla fall... annars får jag ringa till dem.
I morgon blir det nog till att handla skor skulle jag tro, behöver ett par nya gympadojjor....
Bye bye
Nu har jag berättat för alla i familjen
Jag har haft funderingar på att göra en GBP ganska länge nu, men min mamma har aldrig tyckt att det var bra och jag är så att även fast jag är vuxen så måste jag ha mammas "godkännande". Men på sista tiden har jag börjat kolla upp det där lite i alla fall... Men en kväll när jag är på middag hos mamma så börjar vi prata om en gammal granne och vän som flyttat tillbaka till vårat område. Hon har varit ganska stor tidigare i livet men nu hade hon blivit jättesmal sa mamma. Hon och vännen hade pratat i typ 2 timmar och det visade sig att hon hade genomgått en GBP, och mamma frågade lite om det eftersom hon visste att jag hade pratat om det.
Vännen sa att det var det bästa hon gjort i livet och att hon inte ångrade sig en sekund. Hon berättade även hur hon hade mått innan operationen, fysiskt och psykiskt. Då förstod mamma hur jag hade det och hon sa vid middagen att om jag väljer att genomgå en operation så stöder hon mig. Då blev jag så glad!!
Jag ringde en läkare på Vårdcentralen och fick en remiss utskriven.
Under dessa dagar så var min syster orolig för mig, hon har försökt hjälpa mig och stöttat mig hela tiden i kampen mot min vikt. Och hon hörde att det var något som inte var som det skulle, men jag ville berätta för pappa innan jag sa något till henne. Men när jag hörde från mamma att syrran hade sagt att hon skulle ringa Vårdcentralen och fråga hur de egentligen skötte patienter med övervikt. Eftersom sist jag var där så fick jag höra att jag skulle bli av med övervikten om jag sa till mig själv att jag hade godislöfte... hmmm....
Jag berättade för pappa samma dag och han hade svårare än mamma att förstå varför men sa att han skulle stötta mig i mitt beslut i alla fall. Men jag märker att han inte förstår hur jag har det och hur jag har kämpat med min vikt och så...
Sen ringdejag min syster samma kväll och hon tyckte det var tråkigt, och förstod först inte riktigt varför men sen så sa hon att hon stöder mig om det är det jag vill göra.
De två andra syskonen jag har, har också fått reda på det nu. Den ena syster förstod precis och tyckte det var "bra" det känndes skönt... och min bror tyckte inte att jag var så stor så att jag behövde opereras *gullis* men han stödde mig också. Så nu vet alla mina planer, i familjen iallafall... Har inte bestämt mig för hur jag ska göra med vänner... Men jag avvaktar tills jag vet om jag får en operation eller ej. Hur gjorde ni som genomgått GBP? berättade ni för alla? hur gick det?
Det var allt för denna gång.
Välkommen till min nya blogg!
Kul att du hittade hit! Jag kommer att blogga här om kampen mot min övervikt. Jag är 24 år och har kämpat med min vikt sedan jag var i 14-15 års åldern. Nu väger jag som mest och jag mår dåligt både psykiskt och fysiskt. Mina försök under åren har varit
- Viktväktarna 2ggr
- Egen diet, med bra mat och motion
- Soppdiet
- Nutrilettepulver
- Reductil (som är receptbelagt...) 2ggr
- Kostprogram (med personlig tränare)
- Motionsprogram (med Personlig tränare)
- Hoodiatabletter
- Tabletter jag inte minns namnet på...
- Havregrynsgröts diet
- Gått hos en dietist
- Promenader
- Gymmet
Kommer inte på fler saker just nu... Några av dessa har gjort så att jag har gått ner lite i vikt, men det som alla har gemensamt är att det har slutat med att jag har gått upp allt jag gått ner plus lite till... och så har det varit varje gång. Som mest gick jag ner ca 20 kg, det var för ungefär 2,5 år sen... men sedan dess står vågen på +30kg skulle jag tro :( har en övervikt på ca 35-40kg i dagsläget. Nu är mitt sista hopp att få en Gastric bypass operation. Då man förminskar magsäcken.
Jag var hos min läkare på vårdcentralen den 7/8 2009 och bad honom skicka en remiss, han gick med på det och skulle skicka den till norrtälje. Efter ca en vecka fick jag en remiss bekräftelse från tiohundra där det stod att väntetiden är 16 veckor, jag visste att det skulle ta ett pas månader men jag tyckte det var för lång tid så jag kollade upp andra väntetider på www.vardguiden.se och såg att danderyd hade 12. Ringde norrtälje och bad dem skicka remissen dit. Det gick bra sa sjuksköterskan jag pratade med. Så nu sitter jag här och väntar på att tre månader ska gå snabbt och att jag då blir godkänd till opereration (som det tar ytterliggare tre månader cirka att få)
Tänkte skriva om vad som händer och sker dels med operationen och lite från mitt vanliga liv :-)
over and out så länge...
